Brittiskt långhår har uppstått ur brittiskt korthår så deras historik är gemensam. Egyptiska katter kom med fartygen tillsammans med romarna som invaderade England. De parades sig med europeiska katter och från dessa förfäder utvecklades arbetande katter. Statskatter som jagade mus i gränderna, gatukatter och bond- katter. Under århundraden utvecklades de till stora, robusta katter med kort och tjock päls för att klara klimatet. På slutet av 1800-talet började rasaveln på dessa robusta huskatter. Man koncentrerade sig på den ovanliga lite gråblå pälsfärgen och brittisk korthår började ta form eller som den hette från början, British blue. Det blev snabbt den populäraste kattrasen i England. Grundaren för kattrasen, som var
kattuppfödare, anses vara Harrison Weir. Han arrangerade också den första kattutställningen i London 1871. British blue var ibland den enda kattrasen som ställdes ut och de olika färgerna behandlades nästan som olika raser. På 1890-talet tappade rasen sin popularitet
eftersom nya exotiska långhåriga raser, som tex perser, började dyka upp. Vid 1:a världskrigets intåg var den Brittiska korthårsstammen sinande och för att rusta upp kattstammen och minska inaveln började man avla in perser 1914-1918. Detta resulterade i att katterna fick in långhårsgenen. De långhåriga katterna som föddes gick tillbaka in i perseravlingen och de korthåriga till aveln av Brittiskt korthår. Efter kriget bestämdes att, för att underhålla rasen, godkänna bara 3:e generationen efter en Brittiskt korthår och Perser avkomma. Detta gjorde att aveln gick trögt och sen tog andra världskriget
sin början och människorna fick annat att tänka på. Trots krig så fanns det några trogna som försökte hålla kattrasen. Man började igen avla in perser men också Russian blue. Chartreux användes också i aveln trots att den inte är anfader till britten men för att den liknade till utseendet. På 50-talet började ett ivrigt avelsarbete som drevs under många år av hängivna uppfödare som ledde till att stammen ökade i antal
igen. På 70-talet blev rasen återigen en av de populäraste. Någon gång under 60-talet kom Britten till Sverige. Brittiskt korthår har varit en godkänd ras sedan bildandet av den första kattklubben i Sverige 1946. Då hade brittiskt korthår och europé en gemensam standard och Britten
registrerades som british blue eller chartreux. Inte förrän 1981 separerade man de och dömde de var för sig och brittisk korthår blev en egen ras. Genom åren så har det alltid uppkommit en eller annan långhårig britt, oftast oönskad, eftersom den långhåriga varianten inte var godkänd i de olika katt förbunden. Rasen blev först godkänd och erhålld mästerskapsstatus i TICA i maj 2009 och av WCF (World Cat Federation) i januari 2009. Inte förrän den 30 september 2017 blev Brittiskt långhår en fullt godkänd ras inom Fife och därmed i Sverak.
Brittiskt Långhår är syskonras med Brittisk Korthår. Det enda som skiljer dem åt är pälslängden. De kommer i otroligt många olika färgvariationer och mönster vilka de flesta är godkända för utställning.
De trivs med att leva inomhus men uppskattar att kunna ta sig ut i en rastgård eller in-nätad balkong. De kan även uppskatta promenader i sele.
Temperamentet är lugnt och vänligt. De är stillsamma och tillgivna. De brukar kallas för bredvid katt eftersom de uppskattar att finnas nära och sitta nära sina ägare. Naturligtvis finns det även de som helst sitter i knät än bredvid. De kan vara lite höjdrädda och är oftast inte klättriga men åter igen så finns det så klart undantag. De uppskattar sällskap av sin ägare med lek, klappar och gos men även intellektuella utmaningar.
Britten är lättuppfostrad om man är konsekvent och den lär sig kvickt vad man får göra och inte göra. Om man vill kan man lära dem små trix och många katter tycker det är roligt att apportera. Till utseendet kan man säga att Britten ska vara en kort, satt och knubbig katt med korta starka ben och runda tassar. Huvudet ska vara runt och nosen kort och hakan välutvecklad. Öronen ska vara små och rundade och placerade brett isär. Ögonen ska vara runda och stora och sitta brett isär, lite som på en uggla. Svansen kort och tjock, välpälsad och plymig med rundad topp.
Brittisk långhår är, som namnet antyder, en långhårig katt. De kan också vara semilånghåriga men har mycket underull. Det betyder att det krävs en hel del pälsvård för att katten inte ska få tovar.
Daglig borstning eller kamning rekommenderas när det är fällperioder men mellan dessa kan det räcka med ett par gånger i veckan. Långhårig päls kräver även att den tvättar pälsen emellan åt. Faktum är att en smutsig päls tovar mera och tovar på katten gör ont när det drar i huden. Om man tvättar pälsen när katten fäller mycket så blir man också av med mycket löst hår som annars hade samlat sig under soffan eller på andra platser.
Innan man börjar med att tvätta pälsen ska man först kamma igenom pälsen och reda ut alla tovar. Jag tycker om att använda en stålkam med glesa taggar eller ibland en karda. Detta får man själv prova ut så han hittar ett sätt som passar både katt och ägare. Ska katten ställas ut ska man vara mer försiktig med underullen och då är en gles stålkam bäst att använda.
Vid själva pälstvätten ska man använda ett schampo för katt och tvätta minst 2 gånger och skölja ur med vatten ordentligt. Esprit show är ett schampo som jag tycker fungerar alldeles utmärkt. Det är ett märke som är lätt att få tag i och säljs i de flesta djurbutiker. Även här måste man prova sig fram eftersom pälsarna på katterna kan ha olika karaktär så det som passar en katt passar inte en annan katt. Balsam kan man även använda om pälsen brukar vara väldigt svår att reda ut. Det är också bra att torka katten ordentligt efteråt med handduk och hårtork och en genomkamning när pälsen är torr.
Ett annat bra tips är att klippa dessa lurvisar lite försiktigt i baken. Det kan annars lätt hända, som med alla långhåriga katter, att avföring fastnar i pälsen och hamnar lite där det inte ska...